Historie

Jag uppfattar inte mig själv som speciellt fåfäng, men utan hår kände jag mig inte bekväm och fick ett negativt fokus på mitt eget yttre. Jag har haft hårersättning sedan 1991 och har aldrig ångrat en dag.  

Tabuer kommer på  skam med självironi och gott humör  

Det har aldrig varit något tabu för Vidar att använda hårersättning. – Jag ser ljust på livet och tycker det helt enkelt är kul att göra så att tabuet om hårersättning kommer på skam. Jag minns till exempel att min svärmor tyckte detta var fint och något man inte pratar om. Det roliga var att hon inte hade lagt märke till att jag hade börjat med  hårdel, eftersom jag tog det väldigt gradvis. En gång när vi var på semester tillsammans i Europa, kom jag lite sent ner till hotellfrukosten. Jag satte håret löst på utan att fästa det, gick bort till bordet där familjen satt, och sa god morgon till min svärmor med att ta av mig hårdelen på samma sätt som jag hade gjort om jag hade tagit av mig en keps.  Det blev först helt tyst, innan skratten bröt ut. Tabuet försvann där och då!  

– När jag får nyanställda på jobbet, väntar jag gärna en tag med att berätta att jag har hårdel. Efter några veckor, eller månader, kan jag t.ex. vid lunchen lossa hårdelen lite i framkant för att klia mig lite under den. Då är det alltid månge artiga ansiktsuttryck och reaktioner som gör sig gällande! Hittills är det ingen som har lagt märke till att jag har en  hårdel - innan jag har avslöjat mig själv. 

 Isbad och bungy-jump ger en adrenalinkick med håret i behåll 

  – Många tänker nog att en hårdel kan ramla av i olika situationer. Det är fel. Jag är aktiv isbadare, trivs med att åka längdskidor, har kört den tuffa och svåra «Magasuget» i Bø Sommarland och har hoppat bungy-jump med en belastning på 4G. Jag har aldrig behövt leta efter hårersättningen eller «rätta till» frisyren efter genomförd adrenalinkick.    Håret är alltid på plats, säger Vidar, som också lever ett aktivt och socialt liv i den frikyrkliga miljön.